Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Nu har det kommit in över 100 kommentarer kring abortfrågan. Ska försöka summera denna debatt endera dagen. Fortsätt gärna med ytterligare inlägg om det är fler aspekter som behöver komma fram.

Skulle dock vilja publicera igen det första inlägget jag skrev när jag startade denna blogg 17 juni, hade då mycket få läsare så de som läser min blogg idag har nog missat detta.  Det är något av min programförklaring, det handlar om i vilken riktning jag tror att vi behöver röra oss som församlingar och kristna i Sverige.

Här följer inlägget:

Den kristna kyrkan i Sverige har brottats med en hel del motvind senaste 50-60 åren. Den äldre frikyrkligheten har också under många år känt av vikande medlemssiffror, även om det fortfarande är i varje fall en halv miljon svenskar som räknar sig som aktiva kristna.  De internkristna debatterna har varit intensiva om hur trenden ska vändas. Frikyrkorna tycker jag dock borde få underkänt, vi förmedlar ett unikt budskap, evangeliet om Jesus Kristus, men har inte lyckats kommunicera detta på ett bra sätt till svenska folket. De äldre frikyrkosamfunden är ganska långt ifrån fornstora dar.

Idéerna och debatterna har pågått i många år om hur trenden ska vändas. En idé har varit en mer användarvänlig och lättillgänglig kyrka, med låga trösklar, framförallt med amerikanska Willow Creek som förebild. En annan idé är att mer söka sig tillbaka i kyrkans historiska rötter, och gräva ur kyrkans tradition, att mer intressera oss för det katolska och ortodoxa arvet. Det är framförallt Bjärka-Säby i Linköping och Peter Halldorf som driver den linjen. En variant av detta som är på agendan idag är att söka oss tillbaka till de anabaptistiska rötterna, en radikal kyrka med en alternativ livsstil. Ett tredje spår är mer av det pingst-karismatiska, den senaste trenden är att åka till Lakeland i Florida och få del av den väckelse som finns där, och som pågår just nu. Andra har sökt inspiration genom att åka till världens största kyrka i Seol Korea, och lära sig om smågrupper och annat. Att hitta nya vägar för bön och bönestrategi menar en del är lösningen. En annan kristen variant är det som präglar Allhelgonakyrkan i Stockholm där Olle Carlsson är präst och Jonas Gardell är en av huvudaktörerna. En renodlat postmodern kyrka med ett mycket högt tak och där man inte prackar på folk färdiga tros- eller moralpaket. Allhelgonakyrkans tak är dock så pass högt så jag tycker att man har tappat bort det som är signfikant kristet.

Ett problem med alla dessa modeller är att de är ganska inåtvända. Det handlar om att få folk att komma till kyrkan. Kom till oss är budskapet, och man försöker göra kyrkan sådan att folk vill komma. Men det vill de ju inte, inte minst frikyrkorna når en ganska begränsad grupp människor utanför egna kretsarna, och den långsiktiga trenden är nedåtgående. Vi kristna vill leva i våra trygga miljöer, och kyrkan är vår hemmaplan, vår bekvämlighetszon. Men Jesus kallade sina lärungar för 2000 år sedan att gå ut. Att vara där folk är. Att spela matcherrna på bortaplan istället.

Jag har ett annat uppslag och spår om hur framtidens kyrka ska se ut och hur vi ska vända trenden. Det är ingen unik idé, men jag tycker inte att det kommer fram på ett tillräckligt dominerande sätt i de ovan beskrivna modellerna. Att jag har ett annat förslag betyder inte att jag tycker att allt det andra är fel.

Det handlar om att vara en socialt engagerad kyrka. Att vara där behoven är som störst. Att bry sig, att engagera sig i sina medmänniskor. Att kyrkan ska vara en spjutspets när det gäller evangeliet och socialt engagemang. Frälsningsarmén har det i sina gener. Hela satsningen på Ersta byggdes upp av socialt engagerade kristna som både förde fram evangeliet om Jesus men också engagerade sig i utsatta människors situation. Hela frikyrkorörelsen i Sverige växte fram hand i hand med nykterhetsrörelsen, under andra halvan av 1800-talet, dåtidens vassaste och angelägnaste sociala rörelse i Sverige.

I den moderna frikyrkan har det sociala engagemanget ofta professionaliserats. Det sköts av professionella sidoorganisationer, ofta med en viss distans från vanliga församlingar. De vanliga kyrkorna har i alltför stor utsträckning blivit borgerliga medeklassmiljöer för de välmående och välanpassade. Vi kyrkor har ju ofta en radikal social profil, t.ex. uttryckt i uppropet för flyktingar häromåret. Men om vi gör dessa plakatmanifestationer utan att faktiskt engagera oss för flyktingar i vår församling, då blir vi inte så mycket mer än fariseer och hycklare. Naturligtvis finns det många positiva undantag, församlingar med starkt engagemang för flyktingar, för missbrukare eller någon annan grupp i samhället som behöver stöd. Ett positivt paradexempel är Klara Kyrka i Stockholm och EFK-församlingen New Life i Stockholm.

Vad är de stora utmaningarna idag och där vi som kristna behöver gå in och engagera oss på ett praktiskt sätt? I Stockholm har den mest heta frågan senaste 8 månaderna handlat om ungdomsvåldet. Och alla vet att ungdomsvåld är nära kopplat till missbruk av någon form. Och all vet att våld och missbruk ofta är kopplat till frånvarande och oengagera föräldrar, eller en trasslig hemsituation. Jag var med i samband med Anton Abeles stora anti-våldsdemonstration i Kungsträdgården i höstas, efter Ricardo-mordet. Och jag undrade då var vi kristna var någonstans. Vi var inte ens på banan, vi var inte där, det verkade som att vi inte brydde oss. Trots att vi representerar fredens, fridens och icke-våldets evangelium om Jesus Kristus. Istället för att vara spjutspetsar kändes det som att vi inte ens fanns på åskådarläktaren.

Jag och några vänner har nu börjat Ungdomskyrkan Konnekt i Stockholm. Det handlar om att vara ute på fredagsnätterna bland tonåringar som dricker (för mycket) öl och röker hasch. Anton Abele efterlyste vuxna som är ute på nätterna. Vi gör pannkakor, har med oss en jättestor kaffetermos och bjuder tonåringarna på. Och det känns som att alla gillar att vi kommer ut. Att flytta ut kyrkan på stan är konceptet. Att vara där folk är. Att vara där behoven finns. Vi står och gör våra pannkakor, bjudet på kaffe och pratar med ungdomarna. Och när de hör att vi kommer från en kyrka, känns det som att många vill prata med oss om Gud och tro, och det verkar som om 15-18 åringarna som aldrig har varit i en kyrka inte har en barlast med massa förutfattade meningar om oss kristna. De nattliga samtalen kring grillen, det är min nya kyrka. Det är där min kristna tro blir verklighet. Långt bort från katedraler, och alla dessa oändliga sammanträden som vi kristna slösar bort vår tid på.

Jag har nu varit ute ett antal fredagskvällar- och nätter. En sak förundrar mig. Trots 8 månaders debatt om ungdomsvåld så är det väldigt få föräldrar som är ute och nattvandrar. Och från kyrkorna är det några enstaka personer. Vi har en person som verkligen bryr sig. Det är Helen Jaktlund, som leder arbetet med farsor och morsor på stan. När vi har varit i Tantolunden på fredagsnätterna, vem dyker inte upp där om inte Helen Jaktlund. Är hon den enda kristna personen i Stockholm som långsiktigt och konsekvent har engagerat sig för ungdomarna ute på stan, för ungdomarna i riskzonen?

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michael G. Helders

    Stefan, jag glädjer mig i mitt hjärta när jag läser det här inlägget.

    Willow Creek fungerar helt klart, ingen tvekan om den saken. Men jag undrar, blir inte detta en form av otro? Tror vi att Gud är så liten att vi måste anpassa evangelium så att det blir användarvänligt? Hur användarvänlig var och är Jesus själv?
    Med rätt resurser så tror jag själv hade klarat av att göra marknadsundersökningar, och göra kampanjer därefter så att människor kom till kyrkan, tror jag inte skulle ha några större problem att samla 10 tusen talls (jag har bakgrund i marknadsföring och anpassa koncept och produkter efter mål gruppens önskemål), men det här kommer inte ens på tanke i mitt huvud. All ära ska gå till Herren, och då måste våran arbete också formas därefter. Om vi inte arbetar utifrån Guds vägledning, så är våran resultat utan värde- såsom det beskrivs i 1 Kor 13.
    Bjärka Säby m.m. ser jag inget galt i, detta är gott att hämta goda och nyttiga saker i andra traditioner så länge det inte går på bekostnad av Guds Ord. Tror inte detta är vägen till väckelse, men kan vara ett verktyg för att ge oss kristna en större djup i våran tro.

    Jag tror att väckelse kommer när man går ut och arbetar socialt och diakonalt. Hur många människor har inte hittat Jesus genom St Klara? Tänk om varje församling skulle ha samma fokus, hur många kristna finns det då i Sverige om 10 år?

    Tror kyrkan också har gjort fel i förtiden såsom du påpekar ”I den moderna frikyrkan har det sociala engagemanget ofta professionaliserats”, detta har sina fördelar men också sina olämpar. Största felet jag kan se är att man skiljer mellan det sociala arbetet och församlingen, istället för att låta det sociala vara en del av församlingen. Jakobs brevet är ganska så tydligt på detta området! Detta ger stora svagheter som att det skapas en ”vi och dem” kultur, samtidig som de ”vanliga” församlings medlemmarna inte för vara med och se de vitnesbörd som kommer fram, något som borde vara till en välsignelse för var och en. Önskar man se en levande Jesus, behöver man inte gå längre till än missbrukar som har blivit frälst!- Men hur ofta för vi se det i våran församlingar? – Orsaken kan vara att de ”svaga och minsta” har inte alltid den bästa sociala förmågan, och kan strula till våran strukturer, sammanhang, m.m. – men va spelar det för roll?- Övar vi inte då oss att älska mer?
    – Jag är helt med på din bane att kyrkan måste ut- människor kommer inte av sig själv till kyrkan!

    Jag som dig är också skeptisk till den form av kristenhet som anser att all form av andlighet är ifrån Gud så snabbt en predikant använder namnet Jesus. Historien visar att sådana här väckelser inte ber frukt i längden.

    Gud välsigne och bevara dig!

  • Gun-Britt

    Precis det här är en del av vad jag drömmer om. Jag drömmer samtidigt om vackra kyrkolokaler igen med levande ”fiskar”, levande vatten och levande atmosfär och där det är högt i tak.

    Om vi ska ut och ”fiska” på stan då bör vi ha en levande underbar oas att bjuda in till också, annars blir fisket meningslöst. Som att fiska vanlig fisk utan att någon vill äta den.
    Jag tänker också på att vi borde kunna sitta och ha mötesplatser utanför systembolaget. Många köper kanske bara till hemmet eller festen och vi ska självklart inte lägga skuld på de som handlar, men det är så många ensamma, så många ledsna människor som griper efter vinflaskan när livet känns meningsfullt. Om vi kunde visa bara var tionde kund att vi har ett bättre vin, en bättre snutteflaska. Vi kunde ha små kort med ”behöver du tala med någon” och sen telefonnummer till några som man vet ställer upp eller bara enkla små kort med änglar eller liknande som säger ”jag beskyddar dig”, eller ”´Gud är god”. Inte fördömande det skulle vi bara förlora på. Om människor kan stå på stan för att värva människor till att byta elbolag så borde vi kunna gå ut i Jesu namn och på hans befallning, två och två, för att ge små inbjudningar, uppmuntranskort, samtal och fika.

    För att det här ska kännas riktigt meningsfullt behöver vi också veta att om och när de här personerna ringer eller kommer så finns där intresserade lyssnare, mottagare. Att predikningarna och sångerna och annat i gudstjänsten riktas på ett sånt sätt att det blir lätt att förstå och ta emot.

    Pannkaksengagemanget ni gör är storartat. Även om inte alla kommer till kyrkan nu, så sår ni frön som sitter i de här ungdomarna. En dag, när kanske en livskris uppstår, så finns planteringen där.

  • Gun-Britt

    hoppas att alla förstår att det blev en felskrivning…
    ”när livet INTE känns meningsfullt ska det vara.”

  • TOR

    Ja för att det inte ska bli pannkaka av alltihop behövs det engagemang som viktigaste ingrediens. Det är väl alla överens om och även om att det är lättare sagt än gjort. Visionärer och eldsjälar blir det aldrig för många av. Därför en eloge till Stefan som inte bara är en god tänkare och skribent utan lika mycket en praktikens och handlingens man. En eloge även till dig Gun-Britt som har stor kunskap och mycket vettigt att säga har jag märkt och även är en praktiskt inriktad person med äkta engagemang och omsorg som verkligen försöker finna vägar ut i verkligheten där människorna finns. Era tankegångar är av stort värde tror och tycker jag och så bra att andra får ta del av dem. Naturliga träffar och samlingsplatser för människor och särskilt ungdomar och som inte direkt måste vara den vanlia kyrkan kan det nog aldrig bli för mycket av. Samhället av idag kan väl verka ganska svårmissionerat men under ytan finns så många behov.

  • Gun-Britt

    Tack för de orden Tor!

    Kände en äldre dam som alltid hade såna små kort i fickan och delade ut. Hon gjorde intryck på mig. Små kort med telefonnummer på kan vara halmstrå som någon griper mitt i en kris. Kanske när flaskan är tom eller halvtom.

    Tor är inte ett så vanligt namn, känner vi varann?

  • http://hoor.charisma.se/ Charisma

    Engagemang för våra medmänniskor är en överlevnadsfråga för oss och kyrkan – Vi har ett tema och ett arbetssätt ”Prisa Gud och Älska människor”…
    och denna veckan har det varit Öppen kyrka hela veckan med temat ”Hälsa för hela människan” – ett litet, litet bidrag…

  • http://www.barnabasbloggen.blogspot.com/ Jonas Melin

    Stefan! Tack för att du publicerade det här inlägget igen. Jag tror visserliggen att jag läste det änven i somras, men det var bra att få det igen. Det är verkligen aktuella och viktiga frågor som jag också bearbetar på Barnabasbloggen. Själv tror jag att du har mycket rätt i det du säger och att den utåtriktade, socialt engagerade kyrkan du efterlyser behöver bäras av det lärjungaskapstänk och gemenskapstänk som finns inom anabaptismen. En hel del av de strömningar som finns i kristenheten idag tror jag dessvärre kommer att visa sig vara återvändsgränder (och då tänker jag bl.a. på den katolsk-ortodoxa strömningen inom frikyrkan, den s.k. apostoliska rörelsen och den messianska eller judiska rörelsen). Dessa olika rörelser har säkert något att bidra med, men jag tror inte att de kommer att hjälpa oss att nå ut i Sverige med evangeliet och bygga missionerande församlingar. På Mariannelunds folkhögskola har vi startat en distansutbildning i församlingsplantering som förhoppningsvis blir ett positivt bidrag i processen att vända den nedåtgående trenden http://www.mariannelund.nu/kurser/forsamlingsplantering.

    Grattis, förresten till en väldigt bra och välbesökt blogg. Själv har jag inte riktigt samma fart på min. Skulle vara kul om du hittade dit och skrev en kommentar någon gång. Mitt senaste inlägg handlar om den grymma avrättningen av anabaptisten Michael Sattler 1527, http://www.barnabasbloggen.blogspot.com/.

  • Samuel

    Varför ser man bara krisen i kyrkan som att det tillströmmar för lite folk. Varför ser man inte problemet att folk kvävs i kyrkan. En planta som inte växer byter man jord vårdar med vatten lagom solljus och kanske växttillskott, men en kyrka ska ställas ut offentligt och försöka leva i det snårigaste klimatet.Jag säger att den dåliga teologin är att likna vid dålig jord. Det fattiga bönelivet är att likna vid vattnet, det hjälper inte så mycket att vattna om det inte finns näring i jorden. Och solljuset kan liknas med Guds närvaro. Men solljus hjälper föga om vi har en en dålig jord som är krut torr.

    Problemet är att kyrkan slutade vara kyrkan långt innan jag föddes. Den självdör för att vi inte har vett att ta den seriöst. Eller kanske det är Gud som dödar den för att vi nån gång ska fatta allvaret…

  • TOR

    Till Gun-Britt: Nej vi känner inte varann annat än här på nätet. Men det skulle säkert vara trevligt att lära känna dig. Mvh Tor.

  • http://tomas-dagen.blogspot.com Tomas Olsson

    Stefan, det bästa med din ”programförklaring” tycker jag att du *inte* tänker ta människor till kyrkan utan att du menar kyrkan kommer till människor genom ert arbete. Det tror jag är en attitydförändring som vi i frikyrkan måste genomgå. Nya församlingar för nya människor!

  • http://www.tankarkringbibeln.blogspot.com/ theodor

    Jonas,
    Visst är de rörelser du nämnde inte just inriktade på att nå ut med evengeliet till ofrälsta men Ordet säger att det har getts bl.a. evangelister!! och herdar och lärare. Tror inte att alla nu helt plötsligt ska bli evangelister därför att det blivit för lite folk i kyrkan. Där Ordet predikas med kraft – händer det saker. Risken finns att pastorerna lägger mer krut på att få in en massa folk i kyrkan i stället för att de som finns där verkligen matas med guds Ord och därtill ber och ropar till Gud!
    Som Samuel skrev ovanför är det en risk att det som sägs blir ett trevligt socialt budskap med så lite som möjlig konfrontation för att ingen nkmling ska stöta sig. Inte behöver vi väl vara onödigt kantiga men Ordet behöver göra sitt verk: ”Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom, så att det skiljer själ och ande, led och märg, och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar.” Hb4:12.

    Det blir ödesdigert för en församling när det hela tiden bara bjuds på barnmat. Det behövs visserligen för dem som är nya i tron, men även fast föda. Församlingen är ju inte till som så många vill oss att tro just för att bära vidare budskapet? Församlingen är till för Jesus själv och för att vi ska lära känna honom, ha gemenskap med honom enl. 1 Kor1:9 Att vi utifrån denna relation också blir åtutriktade ska vara en följd, inte en motor, för då blir sofistikerade evangelisationsplaner som styr och där blir det människan som får äran. Vi behöver estradlösa församlingar där inte längre människan (i praktiken) står i fokus utan Gud.

    Huvuduppgiften för apostlarna var församlingsundervisning inte utåtriktat evangelisation! Ordet skulle få verka! Detta ledde till att församlingsmedlemmarna var kända för sitt samhällsengagemang och kärleksgärningar och uppskattades för det. När Ordet predikas med kraft leder det till handlingar även nu, är jag övertygad om.
    Kanske vår bild av kyrka (från början synagoga) har blivit så förvrängd att det blivit som det nu blivit. Stora oerhört kostsamma byggnader behövs för att kunna var kyrka, konstigt nog …. Men vad händer om vi efter skeppsbrott hamnar som troende på en obebodd ö? Bygger vi en kyrka där? Anställer vi en pastor? Nej, man träffas väl helt enkelt där man är. Det borde räcka för nu med!! China har genom förföljensen kommit fram till samma tankar genom åren…

    Märkligt att vi kommit bort så långt ifrån dessa tankar!

  • http://tomas-dagen.blogspot.com Tomas Olsson

    Theodor, det är faktiskt stor skillnad på om man organiserar församlingen för att ta hand om sig själv eller för att vara missionerande i grunden. Bara för att man predikar ”ordet” så blir inte folk frälsta, därför de kanske inte förstår vad vi säger. Det Jonas syftar på är, tror jag, att vi i Sverige måste verka som missionärer i en främmande kultur. Vi måste kommunicera evangeliet på ett relevant sätt genom på det sätt vi gör det. Vi måste sluta forma gudstjänster och samlingar för att redan troende skall trivas i första hand utan utifrån ett missionskontext där vi vill att nya människor nås av evangeliet.

  • http://www.tankarkringbibeln.blogspot.com/ theodor

    Tomas,
    Tror att du missförstår mig. Jag anser att gudtjänstens fokus är inriktad på att ge ett bra budskap till ofrälsta! Det betyder att det hela tidens bjuds endast på barnmat. De som redan är frälsta förblir småbarn på det sättet! Gudtjänsten ska vara gudtjänst där Gud står central, inte ofrälsta! Vill vi nå ut till ofrälsta då ska vi gärna använda oss av alphakonceptet, ännu bättre ett pre-alphakoncept eller något liknande utan en massa avledande grejer i periferin som finns med i våra gudtjänster. INTE i gudtjänsten alltså!
    Våra gudtjänster har blivit alltmer vackra estrader med vackra sångare och allt annat som tilltalar ofrälsta – just för att vi vill nå dem! Men det är fel!! Ofrälsta tror att det handlar om att kunna ha det just så här, att vara trevliga med mycket vackert och fint. Då blir de nyfrälsta därefter. De har ju lärt sig att vi ska ha det så härligt och gott, mysigt och mycket annat. Inget fel med det så klart men det är det det handlar om. Vi som kristna behöver som kristi kropp bli uppbyggda i tron för att kunna utföra ett liv i tjänst till Gud och genom detta automatiskt också till tjänst för de gud vill att vi ska nå enligt hans dagliga planer för vårt liv. Där guds ande leder oss behövs inte stora sofistikerade evangelisationsvisioner. Gud har sina egna planer med oss. jag tror vi står Gud i vägen allt som oftast!

    När Paulus talar till de äldste i Efesos dä säger han: ”Därför betygar jag för er på denna
    dag, att jag är oskyldig till allas blod. 27. För jag har inte undandragit mig att förkunna för er allt Guds rådslut.” (Apg.20)

    Förkunnas allt guds rådslut? Nää, allt är fokusserat på att nå ut, fast det yttras bara till de troende för icketroende blir inte attraherade av det. Låt gudtjänsterna vara inriktade på kroppsbyggande där gud står central, inte för att kittla våra öron med trevliga vänliga predikningar där ingen kan stöta sig…. Paulus säger: ”Predikar jag nu till behag för
    människor eller Gud? Eller söker jag behaga människor? Om jag ännu ville behaga människor, så skulle jag inte vara Kristi tjänare.” (Gl.1:10)

    Vi blandar alltså ihop två viktiga saker (kroppsbyggande och evangelisation) och då blir det en hopkok av saker som inte går att förena. Nyfrälsta blir därefter: trevliga, underhållningsintresserade, som tror att livet går ut på att nu nå ut till andra (jag tar i medvetet här så klart). Babysar kan inte vara till nytta för att ta hand om kroppen. De äldre mognade barn kan efter undervisning ta hand om babysar men det funkar inte om alla bara förblir babysar!

  • Gun-Britt

    Theodor, det du tar upp är en viktig aspekt. I veckan har biskop Antje Jackelén framfört liknande åsikter i Dagen, ”Kyrkan är inte bara Bamseprat”. Läs gärna den insändaren.

    Men, det är också så att så som det ser ut idag så måste prioriteringen vara den som Stefan talar om. Vi måste helt enkelt gå ut! Men som jag tidigare skrivit, om det ska vara meningsfullt så bör det finnas uppbackning och goda sammanhang att bjuda in människor till, annars vet jag inte hur stor nytta den utåtriktade verksamheten har.

    Alla behövs i en församling. Det finns kärl för alla bruk. Vissa kanske mest får bära sopor medan andra står överst i skåpet och är finporslinet. Inte kan det ena kärlet förakta det andra utan vi behövs ju alla.

    Men den största larmsignalen tycker jag är att man hör människor som blivit frälsta, ex. inom Lp-stiftelsen, som inte känner sig hemma i församlingarna, och som därför faller tillbaka i missbruk efter sin behandling. Vad beror det på? Vill vi ha nya i församlingen eller är det bekvämare att allt är som det ska?

    När vi utsätts för yttre hot så tenderar vi som människor att ta till skyddsmekanismer. Vi kan bli upplevelsefixerade (potentiering), vi kan sluta oss inom oss själva och endast bry sig om våra närmaste (subjektiviering) och vi kan börja ställa frågor om livets mening (ontologisering). Så som jag ser det är församlingarna i Sverige på god väg in i subjektiviering. Vi sluter oss allt mer inåt. Jag har hört prioriteringar som att först kommer Gud, sen kommer familjen och först sedan kommer församlingen och kallelsen. Står detta i Bibeln? Eller är det ett utslag av subjektiviering?

  • http://tomas-dagen.blogspot.com Tomas Olsson

    theodor, vi kanske pratar bredvid varandra. Du vände dig till Jonas Melin ovan som inte tror att ”katolsk-ortodoxa strömningen inom frikyrkan, den s.k. apostoliska rörelsen och den messianska eller judiska rörelsen” kommer att ”hjälpa oss att nå ut i Sverige med evangeliet och bygga missionerande församlingar.” Iställer nämner han församlingsplantering som ett sätt att nå ut. Församlingslantering är något annat än att ordna ”sökarvänliga” gudstjänster. Det handlar om att föra människor till tro och lärjungaträna dem. För det krävs mer än bara ”barnmat”. Men det krävs förmodligen också annorlunda utformade samlingar som kanske inte liknar våra vanliga gudstjänster. Vi behöver tänka missionerande. Om vi åker till ett annat land så startar vi gudstjänster på språket som folket talar och vi anpassar innehållet till den kultur som råder där. På sama sätt behöver vi göra i Sverige för att nå nya människor. Den kristna subkulturen i Sverige kanske inte alltid är lämpad för alla sorters människor.

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michael G. Helders

    Drömmen måste ju vara en församling var- var och en har något att dela med sig!
    ”Ty liksom vi har en enda kropp men många lemmar, alla med olika uppgifter, så utgör vi, fast många, en enda kropp i Kristus, men var för sig är vi lemmar som är till för varandra.” Detta är ju inte tala om den världsvida kyrkan utan den lokala församlingen.

    http://www.youtube.com/watch?v=rDFpiLOX6Bs (de som reagerar över att han predikar att även barn är onda- så vill jag påpeka att Paul Washer är baptist)

    På tal om barnmat, spana in:
    http://www.youtube.com/watch?v=HIM1k1ty_qU&feature=related

  • http://www.tankarkringbibeln.blogspot.com/ theodor

    Tomas,
    Jag kanske skrev lite otydligt i min reaktion till Jonas. Betoningen skulle kanske legat mer på att inte allt BEHÖVER vara inriktat att just nå ut till icke-troende för att ändå kunna vara berättigad att ha en plats i kroppen! Så klart håller jag med Jonas där att just det han nämnde är inte inriktat på det. Att hitta bra sätt att nåt ut till icke-troende precis som du skriver är en mycket viktig sak! Inte alla kommer att ha gåvor till att göra det heller, men det är ju därför vi utgör en kropp.

    Poängen tidigare var ju att vi förstår att vi inte finns till för att förmedla evangeliet till andra i första hand utan för att Kristi kropp ska byggas upp och då behövs det evangelister som har gåvan att nå ut till nutidens människor utifrån deras kultur, men också profeter för att säga till om församlingen kanske är på fel väg, för att korrigera och uppmuntra i viss riktning, samt lärare för att undervisa församlingen. Citerar Ef.4: ”Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare. 12 De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp, 13 tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till ett sådant mått av manlig mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus.” Slutmålet för oss alla är ju att bli uppfyllda av Kristus helt och hållet och INTE att i första hand att dra igång en massa verksamhet för att frälsa andra. Det är det som är min tanke. Samtidigt, den som är helt uppfylld av Kristus kommer att vara en person som är inriktad på att tjäna Gud och andra och inte vara inriktad på egna nöjen hela tiden, må bra och sånt som världen är ute efter.

    Problemet är väl att de flesta nutida kristna har blivit formade i sitt tänkande att vi ska må bra hela tiden, gulla-gulla utan att förstå sig på målet som jag skrev om ovanför. Därför ser också våra gudtjänster ut som de gör. Alldeles för mycket konsument- och estradkristendom! Sånt borde skäras bort!

  • http://tomas-dagen.blogspot.com Tomas Olsson

    theodor, jag tror vi är överens, utom möjligen att jag tror att allt det du skriver om att bli uppfylld av Kristus helt och hållet bara kan ske när vi når ut och vi alla är del av att bygga upp de nya i tron. Det är inget som kan tillfogas efter vi mognat utan måste finnas med hela tiden. Jag tror inte heller på att sätta igång en massa verksamheter för att nå ut, däremot på att strukturera församlingarna så att de når ut på ett naturligt sätt. Då blir vi av med ”konsument- och estradkristendom” när alla är med att nå ut och bygga upp kristi kropp. Är inte problemet att många kristna tar in väldigt mycket men ger aldrig ut det de fått? Det tror jag gör att de aldrig växer vidar och mognar.

  • http://www.tankarkringbibeln.blogspot.com/ theodor

    Tomas,
    1. Vilken betydelse har då en gudtjänst i ditt tänkande och hur tycker du den ska se ut enligt bibeln?

    2. Att nå ut, ska det förstås som en grej utanför det vanliga livet som vi alla lever mer eller mindre och där vårt liv ska kännetecknas av guds rike i rättfärdighet, glädje och frid – eller ?

  • http://tomas-dagen.blogspot.com Tomas Olsson

    theodor,

    1. Gudstjänst är till för de troende, men anpassad till den kultur som vi vill nå ut till. När jag talar om att nå ut menar jag inte bara till enskilda personer utan till den kultur de lever i. Så därför behöver vi ha gudstjänster som inte bara är utformade traditionellt enligt SvK, EFK, pingst eller fri karismatiker, utan som passar andra grupper.

    2. Nej, inte utöver, men det ska däremot vara en välintegrerad del i vad vi gör som församling. Inte som något extra som bara en elit gör. Det är inte bara evangelisterna som ska nå ut. De är kan däremot betjäna församlingen genom att hjälpa oss nå ut bättre.

  • http://gun-britt.bloggagratis.se/ Gun-Britt

    För att nå ut behöver vi trovärdighet. För att få trovärdighet så behöver vi tvätta bort en hel del av offentliga misslyckanden.



Subscribe to Stefan Swärd